Ur min blåa diktbok med bilder av min konst
DÖDENS VINGSLAG
Orden forsade ur dig
som en frisläppt vårflod
vild, yster, ivrig
Dina ögon var sorgsna
fast du ändå log
men det nådde inte upp
Din kropp ihopsjunken
du märkte det inte själv
din aura var så svag
Jag lyssnade på dig
min käre vän
för ditt liv är tungt
Du är redan märkt
av dödens skugga
men ser det inte själv
Du vinkade farväl
jag såg dina tunga steg
ville skrika ut min vanmakt
Jag lånade mitt öra
mitt hjärta
och min stund
... jag önskar dig livet åter
Ur min gröna diktbok med bilder av min konst
SNÖFLINGAN
Den singlar ner
likt en vit spröd väv
gungande cirklande
- viktlös
Landar på huden
spröd vacker stjärna
smälter av värmen
- tidlös
Likt sländan
en kort
levnadstid
- men ack så vacker
Ur min röda diktbok med bilder av min konst
SMÄRSAMT
Regndroppars kyla mot huden
isvindar som pansar ovanpå
Stänger in den inre smärtan...
... en stund
